Inför årets semester bestämde vi oss för att åka norrut, så långt som möjligt.
Det blev en resa i fyra delar
Fullpackade med varma kläder for vi först till Valhallavägen i Örnsköldsvik.
Där väntade Eja o Gunnar med god mat, välkyld öl, lite kortspel och en sightseeingtur i Gunnars Amazon.
Det blev en trevlig början på resan.
Vädergudarna var inte på vår sida när vi full storm… i alla fall halv… o ösregn åkte vidare mot Luleå. Som tur var väntade där ett varmt hotellrum. Rummet förvandlades raskt till en tvättstuga, för allt vi haft på oss var genomblött.
(Det är sådana stunder man kan undra varför man inte tar bilen)
Medan mc-kläderna torkade besökte vi "Gammelstads kyrkby" som finns med på Unescos lista.
Kyrkbyn härstammar från 1300-talet. Dit kom människorna långväga ifrån för att gå i kyrkan, o ha barndop, bröllop och begravning. Samtidigt som man passade på att gå på marknad. Varhelst det fanns plats byggdes ett hus för övernattningen.
Sommaren med strålande sol, kom tillfälligt ikapp oss. Utanför Rovaniemi klev vi över polcirkeln i 25gradig värme.
På flera ställen stannade vi och tittade på sameslöjd och andra fina saker.
Renarna är jättefina men saknar helt trafikvett, så det gällde att hålla ögonen öppna då det fanns många strörenar i det allt kargare landskapet.
Tar man fram kartan, sätter fingret på Istanbul, följer longituden uppåt hamnar fingret till slut i Kirkenes. Där hyrde vi ett rum hos fam. Pedersen (privat)
Under en av promenaderna fick vi åter se hur liten världen är, Gunilla från Red Wings arbetar på sjukhuset i byn. Senast vi träffade henne var i Estland för något år sedan…
I Kirkenes lägger många ryska fiskebåtar till. De ryska hamnavgifterna är så dyra att dom tjänar på att bli kvar i Norge.
När manskapet mönstrar av och på åker dom med bussen till Murmansk.
Resorna anordnas av resebyrån Grenselandet där vi köpte vår biljett och även fick hjälp med anskaffande av visum. Bussen, omdöpt till Sputnik, var en äldre turistbuss från Ängelholm, den skumpade de 25 milen till Murmansk med oss och några andra turister + några lediga fiskare. Resan tog fem timmar.
Guiden, en flerspråkig ung tjej var Guide och berättade om vad vi såg under resan.
Naturen runt staden Nikel var helt kal och död. Det sura regnet, röken och avfallet gör att marken dör.
Den genomsnittliga medellivslängden på människorna här är endast 48 år.
Nu försöker man rätta till miljön genom att plantera träd m.m.
Ungefär halvvägs var det fikapaus. Så gott det smakade med lite kaffe och smörgås !
Vi åkte förbi områden där unga killar gör sin militärtjänstgöring som tar 3 år.
Absolut förbud mot fotografering råder här. Då måste det smygplåtas lite för spänningens skull.
Ett stort monument var rest i Lizka-dalen över de 1000-tals soldater stupade under vinterkriget 1941-45 mot Tyskland.
Den 38 meter höga soldaten "Aloyosha" som står på Murmansks högsta plats är vänd mot dalen och vakar över den.
Inför resan hade vi beställt en guidad stadstur, så tjejen från bussen kom och hämtade oss i det nyrenoverade fina hotellet.
I en fin BMW kördes vi runt i stan.
Hon berättade att i ryska städer har det varit förbjudet att bygga annat än höghus som fanns i tre modeller Stalin, Chrusjtjov och Gorbatjov. Det som skiljer dom åt är storleken på rummen.
Det var också förbjudet att utöva någon religion så kyrkor fick inte förekomma.
När Gorbatjov fick höra att Nikolaskyrkan återuppbyggdes, i smyg, efter en brand blev han rasande. Och beordrade att den skulle sprängas omedelbart.
I sista stund ändrade han sej. Kyrkan ligger i den fattigaste stadsdelen. Intill kyrkan bor det munkar som bland annat bakar bröd och hjälper de behövande på många sätt.
I denna kyrka blev vi ordentligt välsignade av prästen som skvätte vatten på oss med en borstliknande grej.
Färden fortsatte till Aloyshastatyn och sen till en park med ett krigsmonument utformat som en fartygsbrygga där tidigare bara Sovjetpotentater fick gå upp och hålla tal.
Där fanns även en tidskapsel so grävdes ner 1968 och ska öppnas 2018.
Vidare till Litteraturuniversitetet där 2 bulgariska bröder (Cyrillos och Metodius) som uppfann det kyrilliska alfabetet står staty.
Därefter kom vi till en fyr som var ett monument över sjöfartens offer och en kyrka intill som var speciellt dedikerad till Kursk
Sen gick vi en egen promenad efter Leninavenyn för shopping mm och såg bl.a. detta
Murmansk förknippas med ubåtar men det finns inte en enda, dom ligger i Severomorsk och dit kommer inte vem som helst.
Tillbaka i Kirkenes fick MC-n bara åka en kort tur. Till m/s Richard With som ska ta oss till Bergen.
Hurtigrutten är lite som en godsbuss till sjöss, men bjuder också på en avkopplande tur under några dagar, en resa med fantastiska vyer och oändligt mycket god mat.
I Stokmarknes ligger Hurtigrutemuseet, för det var här som Richard With startade alltihop.
Vi gjorde även en avstickare till den underbart vackra och trånga Trollfjorden
Sissta kvällen ombord bjöds det på galamiddag
Vi såg några riktiga sjöbjässar som fick "vår" båt att se ut som en jolle.
I Svolvaer låg The World, en båt med lägenheter
Och i Trondheim var det Drottningbesök,
Queen Elisabeth II
Ena dagen fick Robban en liten överraskning.
Så tog då vår båtresa slut, efter avstigning i Bergen for vi raskt till Stavanger. Det var mulet, dimmigt o regnet kom i skurar. Vi hade bokat hotell så vi visste att vi skulle snart ha det varmt o mysigt.
Hotellet gillade vi, det är byggt som en cylinder o jättehögt, 21 vån. Robban fick vinka från fönstret så jag se var vårt rum fanns. Även rummet var cylinderformat, jättefint möblerat o sängarna var underbara.
Stavanger är en mysig stad, vi gick länge o strosade i den gamla stadsdelen. Solen kom fram till slut o det blev en strålande dag som vi avslutade med att titta på alla otroliga båtar i hamnen
Efter att vi båda läst boken om Folket på Kieåsen hade vi också planerat in en tripp dit. När vi kom till Eidfjord o skulle inhandla lite mat blev det tji…en minut för sent anlände vi till mataffären, o tro inte att det gick att få komma in på en snabb köp runda. Så det fick bli inköp av en improviserad frukost på macken. Campingen vi bodde på låg fint vid vattnet, men standarden var inget vidare. Stenhårda sängar, utan täcken o kuddar o inga köksredskap eller porslin.
Om stugan o människorna som bodde uppe på Kieåsen kan man berätta länge. Det är otroligt hur man burit upp både byggnadsmaterial o djur för att sedan bo högt däruppe under så lång tid.
Först 1975 byggdes en väg upp.
Under dagarna vi bodde i Eidsfjord gjorde vi några oförglömliga utflykter, genom tunnlar o över fjordar. Vi var bl.a. i Måbödalen o Vöringsforsen.
Sen bar det av mot Flåm.
Inte visste vi att våra vänner var i faggorna när det plötsligt knackade på dörren till vår stuga…utanför stod Anders som stämt träff med Uven just på denna camping.
Regnade gjorde det o alla stugor var upptagna. Vilken tur att vi hade en med 4 bäddar, så dom fick bo hos oss o vi hade en trevlig kväll.
Det vi inte provat ännu på våra semestrar var tåg, så det skulle bli nästa grej.
Ska man åka tåg på ett spännande sätt ska man åka till Flåm, tågbanan nerifrån Flåm är en anslutningsbana till den större som går till Bergen. I sakta mak strävar sej tåget uppför de branta backarna. Utsikten var förtrollande o det var riktigt spännande när tåget gick nära branterna. Vid ett högt vattenfall stannade tåget så att den som ville fick stiga ur o fotografera.
När en stund gått hördes genom vattenbruset hur näcken började spela, o genom vattenfallet kom tre vackra huldror. Verkligen fint…
Dagen efter kände vi att det inte gick att åka ifrån Flåm utan att testa backarna intill järnvägsspåret, jättehäftigt, men det var inte lika häftigt på väg nerför då bromsarna krånglade. Vilken tur att dom på något sätt lagade sej själva.
Under semestern är det ju extra roligt om det går att passa in någon mc-träff, o nu låg Alt. Trollrallyt perfekt till i både tid o rum.
Vägen över Aurlandsvangen till Lerdal var fantastisk. På Filefjällets högsta punkt hade vi stämt träff med Lars o Tomas o nu blev det race till Grindahem o träffen. Där träffade vi också Anders o Uven igen o många andra bekanta. Vårt förbokade hotellrum för 4 personer var litet. En och en fick vi packa upp o packning o.d fick placeras på höjden, men va då spelar roll, vi skulle ju bara sova där.
För att riktigt känna på de norska vägarna, utan packning, tog killarna en sväng över Filefjäll, Hemsedal, Fagernes o tillbaks till Grindaheim, när dom kom tillbaks tindrade ögonen på dom, så det var nog en tripp med mycket gas.
Tänk att de 3 veckor vi sätter av för semester alltid går så fort, så även i år. En resa med många ovanliga o intressanta inslag har vi haft. I efterhand tänker vi mycket på Murmansk-resan o hur viktigt det måste vara att turismen kommer igång. Turen med Hurtigrutten var också fin, Robban som gillar båtar var så nöjd, men jag tyckte det blev lite långt, så vi har kommit fram till att Lofoten-Bergen måste vara det perfekta alt.
Oräkneliga är alla gånger som Robban fått en knackning i ryggen o hört mej…..kolla Robban….titta där…se vad fint m.m Med andra ord. Norge är fantastiskt….men tyvärr dyrt.